Safe Journey

25,5 x 17,5 cm

När jag prövat på dethär med att "improvisera" i målandet har jag märkt att jag rätt snabbt hittar former av en båt eller en fisk i linjerna , i färgerna. Undrar varför? När jag frågat av de här hemma vad de ser i klottret av färgerna och linjerna, ser de ofta något helt annat. Vad är det som styr vad vi ser eller inte ser i klottret av färger och linjer?

Denhär målningen är målad på en tygbit. Min syster och jag ärvde i tiderna av mor en del tygbitar av bomull. Vår mor broderade tygbitar och sydde dem till bordsdukar (för husbehov). Denhär tygbiten fäste jag på kartong från en blomlåda. Jag grundade målningen med gesso och målade. Det blev en båt!

----

Kun olen harjoitellut "improvisointia" maalaamisessa olen huomannut, että aika usein löydän veneen tai kalan muoto värien ja linjojen sotkuista. Olen miettinyt miksi? Kun olen kysellyt kotiväeltäni mitä he näkevät, ovat vastaukset usein ihan jotain muuta. Mikä ohjaa se mitä näemme tai emme näe linjojen ja värien sotkuissa?

Tämä pieni maalaus on maalattu puuvilla kankaalle. Siskoni ja minä perimme aikoinaan äidiltämme kasan puuvillaisia kangaspaloja. Äiti brodeerasi niitä ja ompeli niitä pöytäliinoiksi, ihan kotikäyttöön. Kiinitin kankaan pahville kukkalaatikosta. Pohjustin maalauksen gessolla ja maalasin. Ja siitä tuli vene!
---

When I´ve tryed this "improvising" thing , while I´m painting, I´ve noticed that I easily find a shape of a boat or a fish among the scribbles of lines and colors. How is that? I mean, when I ask my folks what they see in the scribbles, they usually see something different. What is it that direct us, guide us, to see or not see something in the scribbles?

This small paint is painted on cotton textile. My sister and I inherited a bunch of pieces of cotton textiles from our mother when she passed away years ago. Our mother used to embroider these textiles and saw them to tablecloths. Still have them.  I mounted this piece of textile on cardboard from a flower shipping box. Then I primed it with gesso and painted. And it became a boat!

Vet inte - En tiedä - I don´t know

Vet inte, men det känns på något sätt svårt att komma igång på riktigt efter pausen jag hade. Tankarna löper inte...eller egentligen löper de nog, nästan för bra. Har idéer och framför allt vilja men tror faktiskt självkritiken spelar mig ett litet spratt just nu. Nå, hur som helst känns tankarna som ett virr varr, det är en härva, skulle gärna få tag i en tråd...

---

En tiedä, mutta tuntuu vaikealta tauon jälkeen päästä toden teolla vauhtiin taas. Ajatukset eivät kulje...tai oikeastaan ne kulkevat, melkein liian hyvin. Minulla on ideoita ja ennen kaikkea halua, mutta luulen, että itsekritiikki  juksaa minua hivenen tällä hetkellä. Joka tapauksessa ajatukset ovat yhtä sekasotkua, vyyhti, josta olisi kiva löytää joku langanpää...

---

I don´t know, but it seems hard to get me going for real, after the break. All thoughts seems stocked up...or actually not, they´re going too fast. I have ideas and above all the will, but I think the self-criticism is playing me a little bit right now. Anyhow, my thoughts are a chaos, a tangled skein, and I´d love to get a grip on one end of a yarn...

... en tråd, så jag kunde nysta upp virrvarret i olika nystan. Kanske jag kom igång då?

Nåja, kanske inte så organiserat heller...

---

... langanpää, jotta voisin keriä langat pieniksi keriksi. Ehkä pääsisin sitten vauhtiin? 

Jaa, ehkä ei nyt noin selkeätä myöskään...

---

... end of a yarn, so I could unwind the skein into small neat balls. Perhaps, that would get me going?

Well, maybe not so organized either...  

Fågelpost Klubbens möte - Lintuposti Kerhon kokous - Bird Post Club meeting

Vår lilla blomkiosk har varit stängd några dagar och vi har haft ledigt. Sällan har vi möjlighet till det, så det är alltid en njutning!

En njutning hade det också varit om jag fått färgerna på denna bild rätt. Målningen gjordes förra veckan och sedan dess har jag jobbat med att få fram färgerna rätt på foto. Bilden är behandlad och ännu är det så fel, så fel. Men sätter in det för det är processen jag vill skriva om.

För det mesta har jag, förrän jag börjar måla, en färdig bild i mina tankar eller skissad på ett papper. Jag tycker det är ok, och kommer säkert också i fortsättningen arbeta på det sättet. Men har också hoppats kunna lära mig "improvisera" i mitt målande. Några försök åt det hållet gjorde jag redan före julen. Men denhär målningen är nu den första där själva processen får mig att le av lyckokänslan.Valde ut sex färger, inkl. vitt och svart och fyllde duken på måfå med färg. Och från det började jag forma målningen. Först såg jag en gam. Sedan syntes fågelskötarna. Träden i bakgrunden kom med ganska sent. Och under processen förändrades fågeln, gam, falk, lunnefågel och till sist pingvin. Det var så roligt och intressant! Ok visst fanns här också "födslovåndorna". Men känslan att börja från ingenstans och komma till något som känns färdigt, som överraskar dig själv, det är något gott med det!

Och så tillbaka till att försöka få färgerna rätt på fotot...

---

Kukkakioskimme on ollut suljettu muutama päivä ja meillä on ollut vapaata. Tapahtuu aika harvoin, joten nautimme aina kun näin on.

Nautinto olisi myös ollut saada tämän kuvan värit ojennuksiin. Maalasin tämän jo viime viikolla, ja siitä lähtien olen onnistumatta yrittänyt korjata violettiväri oikeaksi sävyksi valokuvassa. Olen käsitellyt kuvan mutta silti ei, ei, ei. On pakko kuitenkin nyt tyytyä tähän koska haluan kirjoittaa prosessista kun maalasin tämän.

Yleensä minulla on valmis kuva päässäni tai luonnos paperilla kun ryhdyn maalaamaan. Tämä on ihan ok, ja näin toimin varmaan jatkossakin. Mutta olen myös toivonut, että oppisin "improvisoimaan" maalauksessani. Kokeilin tätä jo ennen joulua, mutta tässä on nyt ensimmäinen maalaus, missä itse prosessi saa minut hymyilemään onnesta. Valitsin alussa kuusi väriä, musta ja valkoinen mukaan lukien. Sattumanvaraisesti sivelsin maalia taululle. Ja siitä se sitten lähti, ensin näin korppikotkan. Sitten näkyi linnunhoitajat. Puut taustalla tulivat aika myöhään kuvaan. Ja prosessin aikana lintu muuttui, korppikotka, haukka, lunni ja viimeisenä pingviini. Oli hauskaa ja mielenkiitoista! Tottakai tässäkin oli mukana "synnytyskivut". Mutta tunne siitä, että aloitat tyhjästä, ja tulet johonkin valmiseen, joka yllättää sinua itseäkin, se on hyvä!

Ja sitten takaisin korjaamaan violettiväri kuvassa...

---

Our flower stall has been closed for a few days and we have had some time off. It happens very seldom, so we enjoy it when it happens!

I would have also enjoyed, if I had got the photo´s violet colour right. I painted this last week, and since then I have tryed to get the colours right on the photo.  But no, no, no. Nevertheless I´m going to put it out here, because I want to tell about the process around this painting. 

Usually when I start painting, I have the idea of the picture ready, in my head or on a sketch in front of me. I think it´s an ok way to proceed and I surely will do so also further on. But I would also want to learn to "improvise" while I´m painting. I tryed that a few times before Christmas but this painting is the first one, where the process make me smile happily! I chose six colours, incl. black and white. Randomly I filled the canvas with colours. And from there I started. First I saw a bird, a vulture. After that birdkeepers came forward. The trees in the background came through later. Under the hole process the bird change, vulture, falk, puffin and finally penguin. It was so fun and interesting! Of course I recognize the "birth pain" also in this process. But the feeling, when you start from nothing, and finish in something that feels ready and that has suprised you, that feeling I like!

And then back trying to correct the colours in the photo...

Dr Guld och strandbollen - Tri Kulta ja rantapallo - Dr Gold and the Beach ball

Acrylic, colourpencil on paper 21x29,5 cm

God fortsättning på det nya året!

Det är dags att sätta in ett inlägg igen, efter en liten paus. Under helgerna som gått har diskussionsämnet cirkulerat kring vädret. Ovanligt milt väder har vi haft, med temperaturer kring 0-grader och flere plusgrader. Nederbörden, 100mm, har varit riklig. En hel del har frågat sig om mänskans påverkan på naturen nu syns i vädret. 

Hur långt kan vi uttnyttja jordens resurser utan att rucka på jordklotets ekosystem? Hur använder vi vår kunskap för att spara jorden?

Runt samma tankar har jag rört mig i denna målning. Det är ett par år sedan, som jag såg en redigerad tidningsbild, där en kirurg stod i högsta hugg att "operera" på en svävande fisk. Bilden fastnade på näthinnan och jag märkte snabbt att jag gick och tänkte på bilden. Jag skissade en teckning där fisken byttes ut till en strandboll. Nu blev det en målning. 

----

Hyvää alkanutta vuotta!

Tauon jälkeen on aika kirjoittaa taas muutaman sanan. Pyhien aikana keskusteluaihe on liikkunut sään ympärillä. On ollut harvinaisen lauhaa, kun lämpötila on liikkunut lähinnä 0 ja plussan välillä. Sademääräkin, 100 mm, on ollut hurja. Moni on kysynyt, että tämäkö nyt on seuraus ihmisen vaikutuksesta luontoon.

Kuinka pitkälle voimme käyttää maapallon resursseja ilman, että tuhoamme ekosysteemin? Miten käytämme tietomme säilyttääksemme maapallon?

Samoissa ajatuksissa liikutaan maalauksessanikin. Pari vuotta sitten näin editoidun kuvan lehdessä. Kirurgi seisoi valmiina leikkaamaan leijuvaa kalaa. Tämä kuva jäi mieleen ja vähän myöhemmin piirsin kuvan, missä kala vaihtui rantapalloon. Piirustuksesta tuli nyt maalaus.

----

Happy beginning of the new year!

Time to put down some words, after the break. Subject of discussion these past holidays have been the weather. It has been unusual warm, with tempeture around zero and mostly above zero. The rainfall, 100mm, has also been unusal heavy. Many have asked, if we now see, in the weather the consequences of human influence on the natural environment.

How far can we use earth´s resources without damaging the hole ecosystem? How do we use our knowledge to maintain a healthy planet?

With my thoughts around this topic I painted this picture. The idea came about two years ago when I saw a edited newspaper picture. It was a surgeon, standing ready to operate on a fish floating in the air. The picture lingered in my mind and soon I sketched a drawing, where the fish was replaced with a beach ball. Now it was time to do a painting.